Igår åkte jag hem till Umeå för att gå på begravning, det var min gammelmormor (pappas mormor) "Nenne" som begravdes, hon hann bli 94 år gammal. Helt otroligt egentligen! Att bli så gammal är ändå en bedrift, tänk att få ha levt i två decennier!
Jag sjöng på begravningen, Jill Johnssons "Kärleken är". Det gick bra och det kändes skönt att få bidra med något i en sådan tuff stund. Prästen nämnde något i sin predikan om att minnas de små sakerna och nostalgiker som jag är gjorde jag det. Jag mindes speciellt ett besök på hennes kökssoffa en sommar då jag och min kompis hade varit och köpt glass på Konsum och alla de gånger man fick höra "ska du ha en karamell?". Som barn (och tonåring) var det ju den största lyckan att få höra något sådant.
Och trots anledningen till besöket upp till Umeå, hade jag mycket trevligt. Det var skönt att få träffa farmor igen och sova i gäst sängen och äta god mat och prata och minnas. Jag fick med mig lite gamla bilder hem, vi får se vad jag gör av dem.
Imorgon blir det en annan släktträff, ska till mormor, det blir trevligt.
En film (som jag ÄLSKAR) är "Love Actually" och första scenen i den filmen tycker jag passar in väldigt bra
här.
Tyvärr kan jag inte bädda in filmen så här är länken istället.
Ha det bra och ta hand om dig!