Blodsband

Idag är en speciell dag, idag var den dagen jag insåg att jag faktiskt är lik min mamma. I alla dessa år har jag fått höra att jag är lik pappa, eller min mammas mormor, sällan - rysligt sällan - hör jag att jag är lik min mamma. Visst, det är förståeligt, vid första intrycket är det ju pappa jag liknar, samma korta panna, samma pillimariska ögon, samma kroppsform (gud vågar jag skriva det...).

Anledningen till att jag kom på att jag var lik min mamma var inte svårare än att jag såg på den här videon.

Och det slog mig att min mamma är ganska lik Agneta Fältskog, i alla fall i den här videon. Jag visste att det fanns en bild som påminde om Agneta i den här videon. Så nu på kvällen gick jag igenom de gamla fotoalbumen efter den där bilden och på vägen hittade jag bilder där min mamma var lik mig (eller tvärt om det beror på hur man ser det ;)  ).

Jag slogs ju av att mina kinder har jag fått av mamma och hakan också för den delen. Dessutom slogs jag av hur otroligt vacker hon var på den tiden, på den tiden hon var typ lika gammal som jag. Och pappa då! Vilken cool snubbe! Mamma säger att han är lik Bruce Springsteen och ja, jag måste nog hålla med.

 

Så här sitter jag nu på kvällen fylld av nostalgi och stolthet. Stolt över mina föräldrar, för ja, de har ju inte blivit fulare genom åren om man säger så ;)

Puss och kram och sköt om er!

Julrebell

Min bror har fått för sig att han är Grinchen. Han hatar julen, eller julpynt i alla fall. Jag vet inte vad han har fått för sig, men jag tror att det bara är någon slags tonårstrots. Fast om jag känner min bror bäst så ligger det nog en djupare mening bakom det. Kanske att julpyntet är något fånigt kommersiellt som står i vägen för de viktiga frågorna.

Oavsett vad hans anledning till att hata julpynt kan min älskade mamma inte strunta i hans åsikter. Så i år har vi betydligt mindre julpynt än normalt, och missförstå mig rätt. Julstämningen finns i huset, det är en julstjärna i varje fönster, men det är alldeles för lite jultomtar i huset - enligt mig - så jag bestämde mig i morse för att julrebellera mot min bror.

I mitt rum och i uterummet, som enligt honom var helt ok för att hänga upp de "värsta" julpynten gick jag lös. Ordentligt.

Ja ni ser ju bildbevisen... Dessutom var jag lite extra julrebellisk och la till några extra tomtar runt om i huset där jag saknade en liten röd glad sak. Så nu känns det riktigt julmysigt. Jag har druckit julmust, glögg, ätit pepparkakor och juleskum plus lyssnat igenom min favorit julskiva. Absolute Christmas från 1994 och det här är min favorit jullåt - alla kategorier. Plus att videon är så där härligt 80-talistisk :)



En annan jullåt som verkligen får in mig i julstämningen och får mig att längta så ofantligt mycket efter snö är denna :)

Trött

Det är sent nu, lite för sent om man ska börja jobba sju imorgon bitti, men eftersom jag gick hem från jobbet för två timmar sedan så är det lite svårt att finna ro och somna. Även om jag är trött, det känns som om att kroppen är trött men huvudet har inte hängt med på att just så är fallet.

Idag var en ytterst produktiv dag på jobbet, jag hade fart och spänst och jag hann med det mesta. Imorgon klockan sju hoppas jag innerligt att jag har samma fart och spänst, det blir nämligen en stor dag imorgon. Löning + första advent = mycket kunder. Eller det hoppas vi på i alla fall ;)

Jag ska göra en massa mysiga provsmak och fixa en inspirerande disk, plus en massa andra saker. Åtta timmar brukar gå så himla fort när man har mycket och göra och imorgon är det nog bra att det är så för på kvällen ska jag på Stockholm Globen Horse Show. Förhoppningsvis är Matilda tillräckligt frisk för att kunna följa med, har saknat henne evinnerligt mycket nu när hon har varit hemma och kurerat sig. Hoppas att hon blir helt frisk snart, det är aldrig kul att vara sjuk!

Låt som jag skickar till henne för att ge henne styrka och friskhet.



Gaga you are amazing!

Plugga

Idag är en sån där ledig dag och på mina lediga dagar gillar jag att inte göra någonting produktivt så mycket som möjligt. Jag brukar ta mig igenom några avsnitt av Vita Huset på dvd, se på Oprah på tv, se på mina videor på Youtube, lyssna på musik och i allmänhet bara ta det lugnt.

Jag får ju alltid dåligt samvete för att jag gör ingenting eftersom jag egentligen borde göra allting som jag inte har gjort innan. Den här veckan måste jag till exempel färdigställa hemuppgifterna till Delikursen som jag ska till om cirkus en vecka och missförstå mig inte. Jag har börjat och den är nästan klar men det behövs minst en timme till på den tills den är helt redo att skicka in.

Så hela dagen har jag dragit mig för att ta tag i den eftersom jag tycker om så mycket att göra ingenting produktivt på mina lediga dagar (och kanske för att jag inte tycker om att skriva rapporter). Och nu börjar jag spekulera i att min ovilja att ta tag i saker är ett sista krampaktigt tag i tonårslivet. Att min ovilja till att ta tag i saker är ett tydligt tecken på att jag inte vill växa upp. 

För det här med att ta tag i saker det tycker jag är lite av en vuxengrej. Mina föräldrar till exempel tar tag i saker hela tiden, för dem är att ligga framför teven och inte göra någonting ett tecken på... ja jag vet ärligt inte vad men något negativt. Eller är det kanske en generationsfråga, eller ett personlighetsdrag.

Aja, anledningen till att jag rabblar på som jag gör just nu är ju för att jag inte ska behöva ta tag i det där jag skulle ta tag i... Hihi.

Sitter och fördriver tiden med att se på den här musikvideon just nu

Helgen

Det blev inget dansande av mig i fredags... Jag var med på förfesten hos Nada och firade henne så sjukt hårt att jag inte orkade stå och vänta 40 minuter på att komma in på BJ ;) Jag och Matilda tog en taxi hem och det var nog bra det för huvudvärken som jag hade dagen efter... ja vad ska jag säga.... jag vill inte veta hur den skulle ha varit ifall jag fortsatte med in ;)

Bakisdagen spenderades på allra bästa sätt! Först två avsnitt av Vita Huset, sedan så följde jag med Matilda till stallet och fick rida hennes häst Azalea! Ganska galet, jag har inte ridit på typ tre år snart men ändå så satt allt i ryggmärgen. Det kändes bra helt enkelt, riktigt bra (även om vi bara skrittade men det är faktiskt skitsamma). Lea är världens gosigaste häst, Matilda är världens lyckosammaste brud som får rida henne!

Idag söndag sov jag ut - lääänge - och sedan åkte jag iväg och träna med Mamma på form. Först lite gym och sedan Gunnars spinn. Har en mysig känsla i kroppen nu.

Går och lägger mig nu, börjar 6.00 imorgon bitti. Nu börjar julveckorna - håll i hatten!

Just nu, 22.30, 12.30 i Florida (om jag räknar rätt) gifter sig dem här människorna... Jag önskar dem all lycka på vägen! 




Låt som det var längesedan jag hörde tills idag på Gunnars pass.

Hemma

Igår var jag på Rosendal och gjorde en god sak, jag pratade för skolan och försökte vinna över blivande gymnasieelever på deras öppet hus. Och vet ni vad? det var som att komma hem. Hur sjukt det än låter så var det så det kändes, jag älskar verkligen min gymnasieskola. Den har gjort så mycket för mig så jag kände väl varför skulle jag inte göra något för dem och jag tror faktiskt att jag vann över minst en elev, så det är ju skönt.

Dessutom var det så underbart skönt att få träffa mina gamla lärare igen och se att dem fortfarande är likadana, lika engagerade, intelligenta och  lite smågalna sådär. Precis som en bra lärare ska vara.Usch, idag har jag nästan lite abstinens liksom... jag tror jag saknar lite av hur extremt tryggt och bra jag hade det på Rosis (inte för att jag har det dåligt nu men ni förstår nog vad jag menar). Men framför allt hur mycket jag utvecklades och hur kul jag hade det. Det fanns inte en enda dag då jag kände att jag inte ville åka till skolan, jag åkte ju till och med dit fast jag inte hade lektioner...

Idag däremot är det ingen vanlig dag, det är Nadas 20:e födelsedag och det ska firas! Ska hoppa in i duschen och göra mig snygg innan det bär av mot Uppsala. Ett dansgolv är faktiskt vad jag behöver just nu :)

Världens finaste!
<3

Puss och kram på er!


Hon gör det igen!

Emotions

Jag vet inte vad det är med mig idag men jag är bara lite över emotionell ikväll. Det räcker med att jag ser trailern till Adele's live album och det får mig att storböla. Eller att jag läser några fint valda ord på Anna PT's blogg så hugger det till i hjärtat av fina känslor och ögonen börjar att tåras...



Men den där överemotionella delen av mig byts fort ut speciellt när jag ser den nya trailern för "Hunger games" - det kommer att bli så AWESOME! mmm... jag myser verkligen!



Har varit på ett underbart step-pass idag, det gav mig all den energi jag behöver för att klara den här veckan. Tänk vad kul det kan vara att röra sig till musik!

Annars då? Ja som sagt, jag är lite överemotionell just nu så jag lyssnar på fin musik som klingar bra i mitt hjärta (åh så poetiskt) som Rod Stewart till exempel.

All energi och glädje som jag känner just nu vill jag ge er! Ha det bra, nej ha det bäst!

Beyoncé

Jag har säkert lyssnat 100 gånger på hennes nya album nu och jag tröttnar aldrig! Hon är så underbart begåvad och cool - HON är min idol!








(live versionen från VMA är nästan bättre..)



Fin dokumentär :)



God Natt!

Tårtan

Berättelsen om farsdagstårtan av Anneli H.
 (OBS! texten är ytters fiktiv och ironisk)

En tidig försommarmorgon 1993 föddes en liten gosse vid namn Oskar. Oskar var ett mycket ovanligt barn. Inte nog med att han nästan vägde 5 kilo, föddes han även på samma dag som hans far skulle fira sin 30 årsdag som hade skett dagen före. Med andra ord, denna gosse skulle fira sin födelsedag efter sin far, som i sin tur av en händelse firade sin födelsedag efter sin fru och modern till hans nyfödda son.

Det mest speciella med denna dag var att Oskars far råkade ut för en förbannelse, förbannelsen att få sin födelsedag bortglömd och undanskuffad i resten av sitt liv (förutom vid jubileum så klart) eftersom hans födelsedag låg mitt emellan hans frus födelsedag och hans sons födelsedag.

Det var på grund av denna förbannelse som traditionen med farsdagstårtan uppfanns. Oskars äldre syster och tillika faderns dotter tyckte så värst synd om sin far som aldrig fick fira sin födelsedag (förutom vid jubileum såklart) att hon bestämde sig för att skapa en tårta. Det ultimata tecknet på firande.

Och inte vilken tårta som helst utan faderns favorit - chokladtårtan. Och från den dagen dottern (och tillika systern) fyllde 12 år (då hon var mogen för att sköta ugnen utan beskydd) gjordes det chokladtårtor till fadern på farsdag. Och inte alltid samma tårta nej, nya kreationer varje år. Tårta med hallon, jordgubbar och körsbär. Kladdiga tårtor, tårtor med grädde, tårtor med maränger och tårtor med flera olika lager.

Tårtorna har alltid varit uppskattade av fadern och resten av familjen och därför kan man nästan säga att förbannelsen böts mot något positivt - en välsignelse.

Slutet gott allting gott (speciellt kakan)

Lyssnar mycket på den här låten just nu :)

USA (lite senare)

Detta skrev jag för snart två veckor sedan men mitt internet har legat nere så därför har jag inte kunnat ladda upp det - enjoy!

Jag har varit hemma nu i snart en månad och jag tror faktiskt att vid det här laget har jag lyckas bearbeta och smälta min ”lilla” USA resa med Matilda.

Jag kan lätt säga att det är den coolaste resa jag någonsin har gjort, visst är det fantastiskt att jag har rest runt i USA:s östra del i en hel månad med min bästa vän utan att det hände något problematiskt? Vi gled runt på en räkmacka som man brukar säga...

Den roligaste staden var utan tvekan Orlando, det är något speciellt med g-krafter och sockervadd helt enkelt. Jag kan inte komma ihåg hur många berg-och-dal-banor vi åkte men det var inte så konstigt att man var alldeles slut på kvällen!

Miami är verkligen en stad som jag vill återvända till, helt ok boende, sol, bra shopping, god mat och en fantastisk atmosfär är anledningar till just varför jag vill återvända dit!

New Orleans var speciellt men det var inte en stad som jag trivdes i så speciellt mycket. Visst det var god mat och häftig atmosfär men det kändes också otryggt, smutsigt och gammaldags. Jag trivdes inte med att alla kallade mig ”m’am” och att det var så (smyg-) segregerat.

Chicago å andra sidan var verkligen en stad som jag trivdes i! Det var min första riktiga stortstad med riktiga skyskrapor som jag besökte! Ännu en stad jag känner att jag skulle kunna tänka mig att återvända till och undersöka lite närmare. Tyvärr hade vi lite dåligt väder där (regn) men i ärlighetens namn brydde jag mig inte så speciellt mycket över det. Chicago kallas förutom ”The windy city” också för ett litet New York (även om Chicagoborna inte vill kännas vid det…). Den största skillnaden som jag kände mellan New York och Chicago var att gatorna var smalare i Chicago vilket gav känslan av att det var lite mörkare – men på ett mysigt sätt. Jag ska lätt åka tillbaka dit!

Boston kändes verkligen som hemma. Det var liknande klimat, trevliga människor, intelligenta människor, mycket historia och framför allt så kände jag direkt en trygg känsla i Boston (vilket är lite ironiskt om man tänker på att ”The Departed” utspelar sig i Boston…). Vi åt god mat och åkte världens bästa sightseeing och dessutom bodde vi på världens gulligaste hotell i ett område några minuter utanför Boston. Brookline heter det området och är hur pittoreskt och überamerikanskt som helst. Åker ni till Boston måste ni bara bo på ”The Loongwood Inn” i Brookline.

USA:s huvudstad Washington DC är ett måste och nu i efterhand vill jag verkligen återvända dit. Det finns så mycket att se i staden och en weekend är minst vad som behövs. Tänk då på att åka med någon som är lika überintresserad av att se historiska monument som du själv… Jag älskar dig Matilda men jag vet att du inte tycker om att se på historiska monument lika mycket som jag ;)

Sist men inte minst har vi New York. Åk dit, så enkelt är det. Utbudet som New York har att erbjuda sina turister är verkligen never ending! Det finns såååå mycket att se! Jag ska tillbaka dit minst fem gånger till alltså! Inget kan jämföra sig med denna magnifika stad så gör dig själv en tjänst och åk dit! Se en musikal, shoppa på Broadway och snurra runt på Times Square. Ät pasta i Little Italy, cykla runt i Central Park och åk upp i en skyskrapa och se på New York från ovan. New York, New York – I Love You!

På flyget hem försökte jag sammanfatta resan med några punkter och detta var vad jag kom fram till.

- Shopping (klarade övervikten så precist som det bara går)

- Tatueringar (fula, stora, fulare och större- de förföljde oss)

- Dåliga taxichaufförer (de var en majoritet av dem. ”Mad I Say MAD!”)

- Mat, mat, mat (i mängder, till en billig peng och supergott)

- Ont i fötterna (ja, vi åkte inte taxi så ofta av obvious reasons…)

- Trötthet (att resa runt så där tar musten ur en och på slutet var vi bara mättade och ville hem)

- Grönsakslösheten (jag var imponerad att jag inte drabbades av skörbjugg…)

- Resandet  (flyg, tåg, taxi, buss, tunnelbana… jag är expert nu)

- Hemlängtan (jag hade aldrig hemlängtan men på slutet i NY ville jag bara hem)

- TV-programmen (USA:s TV utbud är mycket excellent än i Sverige)

Jag är stolt över den här resan.

Den här låten påminner mest om USA för mig idag :)