På söndag ska jag rösta för allra första gången, jag hade tänkt att rösta blankt, sedan insåg jag att vi bara lever på 2010-talet och att jag inte längre kan rösta som jag vill.
Anledningen till att jag ville rösta blankt från början var för att jag vill rösta på ett parti och inte få två stycken på köpet. Jag ville göra ett "statement", jag ville visa att jag inte vill rösta på dagens riksdagspartier på grund av allianserna. Men eftersom jag bara lever på 2010-talet kan jag inte rösta blankt.
Jag kan inte rösta blankt, för då kan jag inte säga att jag röstade emot Sverigedemokraterna eller om vi ser det ur en annan synvinkel. Jag kan inte säga att jag röstade för ett samhälle där alla var lika mycket värda.
I min utopi är den viktigaste lagen detta "alla människor är värda respekt för de är lika mycket värda". Och visst, ni kan alla kontra med: "Men Anneli, pedofilerna, mördarna och våldtäktsmännen då? Är de verkligen lika mycket värda?". Det är en mycket komplicerad -filosofisk - fråga och jag tror, med en massa eftertanke, att jag vill svara ja på den. Därför att respekt och acceptans är inte samma sak i min bok och man behöver inte respektera vad personen har gjort, men man kan respektera personen. För personen är en människa, precis som du.
Detta gäller för alla; kvinna, man, gay eller straight, människor av alla "färger" och av alla religioner. Du behöver inte respektera vad personen har gjort, men du kan respektera personen.
Men som sagt, vi lever bara på 2010-talet och idag är tydligen inte alla lika mycket värda. Tydligen har kvinnor inte ens lika mycket lön som en man med samma jobb (jag trodde seriöst att detta hade försvunnit för fem år sedan), vi har ett parti som är främlingsfientligt och som är mycket nära att komma in i riksdagen och allt annat skit i vår vardag som jag inte ens orkar räkna upp (okej, högutbildade taxichaufförer).
Så på söndag ska jag rösta för ett samhälle där alla är lika mycket värda, jag går på magkänslan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar