Prokrastinera

Att inte plugga är jag expert på! 

Vet ni hur mycket man kan göra istället för att plugga?

Man kan jobba, laga julmat, träffa kompisar, gå på musikal, fira jul, shoppa, sova, se på film, se på jätteintressanta matprogram, resa till Åre, gå på tur till Vita Renen, dricka öl, käka lunch, äta middag, prata, kramas, dricka kaffe, sitta framför brasan, åka bil, fira nyår, dricka champagne, dricka vin, laga världens bästa nyårssupé, preppa för världens bästa nyårssupé, kolla insta, kolla Facebook, kolla Tumblr, kolla Youtube, handla mat, handla på systemet, gå promenader, besöka gamla jobb, träffa kompisar, åka tåg, skicka meddelanden på Messenger, ligga och stirra upp i taket, ta ett långt bad, ta en lång dusch, städa, bädda, sitta på en stol och lyssna på musik samtidigt som man stirrar ut i intet, leta recept, dregla över recept, ångra att man inte hann träffa alla man ville träffa, sjunga högt och falskt till en jättebra musikalskiva, dansa med till en jättebra låt, sitta vid ett köksbord och umgås, se på när någon lagar mat, skriva en lång lista på bloggen som ingen kommer att läsa klart för att de tycker redan vid åka bil att "vad tror hon att hon håller på med? Tror hon att hon är rolig? Vem bryr sig om det här? Kom till saken!!!!"

Jag vill bara säga att jag har haft ett fullproppat "jullov" där jag borde ha pluggat varje dag (om jag vill känna mig säker på tentan om 14 dagar) men där jag egentligen bara har pluggat en enda dag och istället har gjort allt annat kul!

Hur som helst sitter jag nu på ett tåg hem till Umeå från Åre, en resa som tar ca 7 timmar och jag har redan avklarat en. Så de resterande 6 timmarna kommer jag att plugga (jag lovar!!!) men jag kommer nog antagligen också göra en ny awesome spellista på Spotify och äta choklad och sova lite och kolla ut genom fönstret och dra djupa andetag och tänka på hur bra Åre är och hur bra mitt liv är som har träffat en massa underbara människor i denna lilla fjällby. Och hur bra mitt liv är som gör att jag får kalla Umeå mitt hem där jag har en massa underbara nya vänner. Och hur bra jag har det som får åka hem till mamma och pappa i Knivsta ibland och träffa "familjen" där nere. ("familjen" därför att "familjen" i Knivsta är så mycket mer än mamma, pappa och Oskar det är också Matilda, Matilda, Nada och allt annat underbart folk som jag har spenderat så mycket tid med!)

Och om ni nu har läst alla ord i detta känsloinlägg och tagit er hit ned till botten vill jag bara uttrycka ett stort TACK! Det är något som jag säger sjukt sällan! TACK!