Musik, mitt liv. 2017 en återblick

Musik, mitt liv.

52 129 minuter = 868,1 timmar = 36,2 dygn = 143 minuter om dagen = 9,9 % av årets tillgängliga timmar har jag lyssnat på musik. Nästan en tiondel av mitt 2017 var med musik från Spotify. Det ni!

Att kolla igenom mina mest lyssnade låtar under 2017 är som att göra en kort resa genom hela året. Det finns en förklaring bakom alla låtar, varför alla låtar är så genomlyssnade, varför dessa fem är mina mest lyssnade artister och mina mest lyssnade låtar. Det finns en förklaring till allt.

Seth Macfarlane: denna mannens röst stabiliserar mig. Jag lyssnade på ”No one ever tells you” varje kväll ett tag i början av förra året. Sedan släppte han ett nytt album i år och då var jag ju tvungen att lyssna på det också. Bra jazz-album, riktigt bra, men det är mer sving-album alltså inget man lyssnar på för att lugna ned sig innan man går och lägger sig…

ABBA: jag hade ingen aning om att jag lyssnade så här mycket på ABBA. Ärligt talat, jag vet att jag har lyssnat på en spellista med ABBA-låtar lite då och då. Men att det ska samla ihop så många gånger att de ligger topp två? Jag hade ingen aning!

Ed Sheeran: samma här. Hur i hela fridens dag lyckades jag lyssna på Ed så här många gånger?? Visserligen släppte han ett nytt album i år och jag vet att jag lyssnade på det några gånger men som sagt. Topp artist? Ja, varför inte?

Gregory Porter: Det här är bara rimligt. Samma sak här som med Seth MacFarlane, hans röst stabiliserar mig. Lugnar mig, ger mig kontakt med mina känslor igen. Nu har han också släppt ett nytt album, med Nat-King Cole låtar vilket är ju bara drömmen för mig!

Bruno Mars: Hans senaste album kom i slutet av förra året och sedan blev det konsert i år. Därför är det bara naturligt att jag ska ha lyssnat mycket på denna man! Hans senaste album är verkligen ett album som får mig att vilja dansa! Och han var helt fantastisk live!

Origo: Ungerns bidrag i Eurovision. Det är så mycket känsla i den här låten och när jag upptäckte den var det i slutet av skrivandet av C-uppsatsen. Jag behövde den här låten, jag lyssnade på den på min promenad till och från skolan, köade den 3 gånger på raken utan problem.

Det går aldrig att förklara vad det är med vissa låtar som gör dem till ”droger”, för droger är dem. Jag har ett ”sug” som måste täppas till och jag lyssnar på låten om och om igen tills det känns bättre. Det är inte negativt, det är inte alltid känslosamma ballader, det kan också vara poppiga låtar som ”Amor Prohibido” med Selena som hamnade precis utanför listan och som är en superpoppig 90tals låt på spanska. En låt som bara gör mig glad och lycklig. En sådan låt kan också vara en ”drog”.

Säga mig: Först visste jag inte ens vilken låt det här var men så fort som jag hörde första två sekunderna visste jag exakt varför den låg där som nummer två på listan. Jag har verkligen knarkat den här låten. Jag älskar hennes röst, jag älskar också dessa låtar som är ”öppna”. Det är en viss klang och ett visst eko som är magiskt. Den klangar också bra till en tidig kall morgon när man ser solen gå upp över en isblå himmel.

Himmel och Hav: ännu en låt som har den där öppna klangen. Fast på ett annat sätt. När jag hörde den här låten för första gången blev jag som förtrollad. Den var så bra! När jag hör den ser jag framför mig öppna landskap, berg och forsar. Jag sa det till Fanny att ”det här är en låt som man bara vill snurra dansande runt med öppna armar på en frostig åker, eller sjunga ut från en gräsig fjälltopp”. Vi jobbade också som hårdast med driften i skolan när den här låten kom till mig. Jag lyssnade på den här låten och snurrade runt och släppte all ångest i varje danssväng. Jag lyssnade också alltid på den med orimligt hög volym i mina hörlurarför att få fram den fulla känsloeffekten. Stängde in mig i låten och försvann från allt som var stressigt i 3 minuter.

Good Morning och Tess: dessa låtar var på en spellista som hette ”60 minute morning”. Jag hade läst någonstans att man skulle göra en spellista som var exakt 60 minuter lång och spela den för att komma upp på morgonen. Att sätta ett soundtrack till morgonen. Det här var ett i raden av försök att inte trycka på snooze… och kampen fortsätter. Det slutade med att jag somnade till spellistan istället för att känna morgonlyckan. ”Good Morning” är en jättebra låt att vakna till dock, rekommenderar den varmt!

På listan över mina topp 100 låtar under 2017 kan jag tyda spår från mitt 2017:

jag kan se låtar från den morgonlistan, jag kan se min sorg över George Michaels död i så många låtar, jag kan se att jag hade en Italiensk period och en spansk period. Jag kan se att jag såg på La La Land på bio och på Waitress på Broadway. Jag kan se att jag sörjde Michael Nyqvist med ”Gabriellas sång”, jag kan se att jag var väldigt peppad på Sam Smiths nya album och att Jamie Cullum släppte en ny låt (!). Jag kan också se att hittade 90-tals låtar som jag var glad att jag hade återfunnit, jag kan se att jag fascinerades av Chris Pines sångröst och att ”King’s speach” soundtracket var något jag pluggade till. Jag kan se att jag har lyssnat väldigt mycket på ”The last five years” nu på slutet och att jag spelade en massa Burt Bacharach.

Jag kan också se att jag aldrig slutar lyssna på vissa låtar, låtar som har varit med mig väldigt länge och som jag lyssnar på om och om igen. Come away with me – Norah Jones, Ordinary People – John Legend, If it kills me – Jason Mraz, Purple Rain – Prince, Erase/rewind – The Cardigans, The sound of silence – Simon & Garfunkel, I Say a little prayer – Aretha Franklin, Turn me on – Norah Jones, How am I supposed to live without you – Michael Bolton, Brothers in arms – Dire straits, Angels – Robbie Williams.

Jag kan också se i vissa låtar att 2017 var tufft i perioder. Alive med Sia, Pray – Sam Smith, When he sees me – Waitress, Life support – RENT, Angel – Aretha Franklin, Holocene – Bon Iver, If I didn’t believe in you – The last five years, Superwoman – Alicia Keys, Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig – Håkan Hellström, But beautiful – Lady Gaga & Tony Bennet. Dessa låtar som försätter mig i en känsla och hjälper mig bearbeta det som är tufft, som tröstar mig som en varm kram eller påminner mig om hur bra jag är.

Musik är mitt liv. Min stöttepelare och min emotionella support. Min pluggkamrat och min tillbakablick. Min danskompis och min resekamrat.

Tack.

Lägg ned, Årets Kock!

Idag när Årets Kock presenterade sina semifinalister tappade jag allt hopp om framtiden. Vilket är synd för förra året lyckades Årets Kock göra det motsatta! Förra året var nämligen första året på över 25 år som det var två kvinnor med i finalen! Wow, tänkte jag, äntligen händer det, från och med nu kommer fler och fler kvinnor vara med i tävlingen. Så ja, ni förstår nog varför jag tappade allt hopp.

Saken är den, Årets Kock har sjukt dålig statistik på kvinnor som tävlar. En snabb koll på deras hemsida visar att det endast har varit 6 kvinnor med i finaler från år 2000 och framåt varav två var med i år. Endast en kvinna har vunnit och det var för mer än 25 år sedan! Det är skrattretande! 

Det som gör det mest skrattretande är att Årets Kock inte gör något åt det! Visst, de har ett pris för "mentorer" som lyfter och utvecklar kvinnor i restaurangbranschen, Karin Franssons mentorspris heter det och har delats ut i fyra år. På denna sida där man kan läsa om priset står det: 

– Årets Kock arbetar aktivt med att få fram fler kvinnliga kockar i tävlingen. Karin Franssons mentorpris är en viktig del i det arbetet, säger Hanna Halpern, general Årets Kock.

Förlåt om jag är lite hård nu, men nej Årets Kock har inte jobbat aktivt med att få fram fler kvinnliga kockar i tävlingen för hade de gjort det hade åtminstone en kvinna varit med i semifinalen! Lägg ned, Årets Kock, ni måste skämta med mig!

Förra veckan var Pontus Frithiof och föreläste för oss som går andra året på Gastronomiprogrammet i Umeå. Helt galet inspirerande! Hans föreläsning fick mig att inse vad jag vill göra med mitt liv och min framtida karriär, han fick mig att tro att ingenting är omöjligt. Sätter jag upp mål och jobbar hårt så kommer jag att lyckas.

Pontus Frithiof jobbar aktivt för att få in mer kvinnor i branschen, han jobbar till och med aktivt med att få in fler kvinnor i Årets Kock. Han har bra statistik på vinnare. Fem manliga Årets Kock vinnare har jobbat för honom (bl.a. guden Myllymäki). Så för två år sedan tänkte han att nu ska han lyckas med en kvinnlig kock och annonserade efter kvinnliga kockar som han kunde "coacha till mästare". Det gick sådär, ni kan läsa hans blogginlägg, men kontentan vara att en av dem han coachade fick laga upp men tydligen gick hon inte vidare till semifinal. Tråkigt. 

Min åsikt är att tävlingen måste förändras, drastiskt. Kvotera in kvinnorna i tävlingen! Ja, jag vet. Kvotera är inte roligt, ingen vill göra det för att vi vill ju egentligen inte göra det tydligt att det finns ett jämställdhetsproblem, med risk för att göra det värre. Branschen tycker också att det är fel väg att gå att särskilja kvinnliga kockar. De flesta kvinnliga kockar vill inte heller bli kallad för "kvinnlig kock", de vill bara bli kallad för kock. Ja ni hör, kvotering kommer att svida och debatteras och kanske till och med protesteras.

Ärligt talat behöver Årets Kock inte kvotera in mer än enda plats i finalen. För det skulle vara mer kvinnor i tävlingen än hur många kvinnor som tävlade i Årets Kock mellan 2010 och 2014 eller 2005 och 2008 eller 1989 och 1999. Om jag har räknat rätt så har totalt 10 kvinnor varit med i finalerna av Årets Kock det är 13 mindre än vad det har funnits Årets Kock finaler. Lägg ned, Årets Kock, ni måste skämta! 

Eller nu kom jag på en ännu bättre idé! Strunta i att kvotera finalen, kvotera semifinalen istället! Gör semifinalen helt jämlik, 9 kvinnor och 9 män tävlar om de 8 platserna som finns i finalen. Gör semifinalen anonym för juryn, och då om det bara är 8 män i finalen så får det väl vara så. Då har dessa män helt klart presterat bättre och då har det ändå varit en rättvis chans för fler kvinnor att komma med i finalen (detta innebär såklart att Årets Kock måste kvotera uttagningen också men det behöver jag väl inte förklara?).

Ja, jag vet det svider, det gör ont, det känns inte riktigt okej att vi måste ta i med hårdhandskarna. Men saken är den att vi är så många i vårt avlånga land som ser upp till tävlingen och det är ju en synd att den riktiga bilden av Restaurangsverige inte får komma fram. Den där bilden som är full av talangfulla kockar av alla kön, den där bilden som jag vet att Årets Kock så gärna vill förmedla! För det är inte den bilden Årets Kock förmedlar, de förmedlar just nu en bild av att det är svårt som kvinna att lyckas i den här branschen och så vill vi ju inte ha det!

All fakta och information om tävlingen har jag tagit från Årets Kocks hemsida. All annan information har jag hittat på de "strategiskt placerade länkarna." Klicka gärna på dem för att lära er mer!

Och ni måste ta min åsikt på stort allvar för enligt en undersökning jag gjorde igår så tillhör jag tydligen Sveriges matelit...

Prokrastinera

Att inte plugga är jag expert på! 

Vet ni hur mycket man kan göra istället för att plugga?

Man kan jobba, laga julmat, träffa kompisar, gå på musikal, fira jul, shoppa, sova, se på film, se på jätteintressanta matprogram, resa till Åre, gå på tur till Vita Renen, dricka öl, käka lunch, äta middag, prata, kramas, dricka kaffe, sitta framför brasan, åka bil, fira nyår, dricka champagne, dricka vin, laga världens bästa nyårssupé, preppa för världens bästa nyårssupé, kolla insta, kolla Facebook, kolla Tumblr, kolla Youtube, handla mat, handla på systemet, gå promenader, besöka gamla jobb, träffa kompisar, åka tåg, skicka meddelanden på Messenger, ligga och stirra upp i taket, ta ett långt bad, ta en lång dusch, städa, bädda, sitta på en stol och lyssna på musik samtidigt som man stirrar ut i intet, leta recept, dregla över recept, ångra att man inte hann träffa alla man ville träffa, sjunga högt och falskt till en jättebra musikalskiva, dansa med till en jättebra låt, sitta vid ett köksbord och umgås, se på när någon lagar mat, skriva en lång lista på bloggen som ingen kommer att läsa klart för att de tycker redan vid åka bil att "vad tror hon att hon håller på med? Tror hon att hon är rolig? Vem bryr sig om det här? Kom till saken!!!!"

Jag vill bara säga att jag har haft ett fullproppat "jullov" där jag borde ha pluggat varje dag (om jag vill känna mig säker på tentan om 14 dagar) men där jag egentligen bara har pluggat en enda dag och istället har gjort allt annat kul!

Hur som helst sitter jag nu på ett tåg hem till Umeå från Åre, en resa som tar ca 7 timmar och jag har redan avklarat en. Så de resterande 6 timmarna kommer jag att plugga (jag lovar!!!) men jag kommer nog antagligen också göra en ny awesome spellista på Spotify och äta choklad och sova lite och kolla ut genom fönstret och dra djupa andetag och tänka på hur bra Åre är och hur bra mitt liv är som har träffat en massa underbara människor i denna lilla fjällby. Och hur bra mitt liv är som gör att jag får kalla Umeå mitt hem där jag har en massa underbara nya vänner. Och hur bra jag har det som får åka hem till mamma och pappa i Knivsta ibland och träffa "familjen" där nere. ("familjen" därför att "familjen" i Knivsta är så mycket mer än mamma, pappa och Oskar det är också Matilda, Matilda, Nada och allt annat underbart folk som jag har spenderat så mycket tid med!)

Och om ni nu har läst alla ord i detta känsloinlägg och tagit er hit ned till botten vill jag bara uttrycka ett stort TACK! Det är något som jag säger sjukt sällan! TACK!

2014 en årskrönika

Tvåtusenfjorton ett frågeformulär:

Gjorde du något i år som du aldrig har gjort förut?

Använde en sous-vide

Vilka länder besökte du?

Frankrike

Är det något du saknade 2014 som du vill ha 2015?

En väldigt bra kniv, en sån där som kostar skitmycket pengar och är skitvass

Vilket datum kommer du alltid att minnas?

27 april den soligaste dagen i mitt liv med världens bästa Åregäng (förutom Alex som redan hade åkt) på Timmerstugans sista afterski.

Vad är det bästa som hänt dig under året som gått?

Alla underbara nya vänner jag har fått! HERREGUD! Mitt hjärta är överfyllt med alla dessa nya fantastiska personer!

Vilket var ditt största misstag?

Jag ångrar ingenting.

Vilket var ditt bästa inköp?

Min lägenhet

Vad spenderade du mest pengar på?

Mat och dryck (fast jag tror nog att lägenheten var dyrare...)

Vad gjorde dig riktigt glad?

Att jag kom in på världens bästa utbildning!

Har du varit sjuk eller skadat dig?

Jag ramlade ganska ordentligt när jag försökte köra skicross.... men inget allvarligt - inget en naprapat kan fixa!

Vilka låtar eller artister kommer få dig att tänka på 2014?

Typ alla i den här listan

Mådde du bättre eller sämre under 2014 än vad du gjort tidigare år?

Det sägs att man peakar i livskurvan när man är 23, 2014 var året då jag fyllde 23 och jag tror på riktigt att jag peakade. Jag mådde i alla fall avsevärt bättre än förra året!

Finns det något du önskar att du lagt mer tid på?

Skidåkningen

Finns det något du önskar att du lagt mindre tid på?

Youtube mellan klockan 23-02 (haha samma svar som förra året, och året innan dess!)

Hur var din julafton?

Hemma hos päronen i Knivsta med farmor, Sture och de nyinflyttade fd. Årekusinerna

Blev du kär?

Jag känner kärlek för de jag har träffat - är det att bli kär?

Vilket program har varit det bästa på tv?

Homeland, Sherlock, Game of thrones, Suits, Historieätarna, Niklas mat,

Hatar du någon som du inte hatade förut?

Jag hatar inte människor.

Vilken var den bästa boken du läst under året?

Jag vet att jag har läst några böcker men kommer inte ihåg vilka.. :S

Vilken var din största musikaliska upptäckt?

Ed Sheeran

Önskade du dig något som du fick?

Ja.

Önskade du dig något som du inte fick?

Ja.

Vilken var årets bästa film?

Guardians of the galaxy

Vad gjorde du på din födelsedag?

Hade tenta, åt på Gotthards med Farmor och Sture

Vilka var de intressantaste människorna som du träffade?

Mina klasskamrater

Vad fick dig att må bra?

Vårsolen tillsammans med vännerna

Vilken kändis var du mest sugen på?

Vilken dålig fråga! Nästa år måste jag byta formulär alltså!

Vem saknade du?

För många! Vännerna och familjen jag lämnade för att åka till en annan ort (flera gånger!)

Vilken var din bästa månad?

APRIL!!!

Finns det något som du skulle kunna ha gjort bättre?

Mycket på praktiska tentan (men jag fick ju G så vem bryr sig egentligen?)

Hur kommer 2015 att skilja sig från 2014?

Jag kommer att vara student i ett helt år inget säsongsliv i Åre här inte.

livet

Asså mitt liv just nu!

Jag konstaterade i och för sig ganska tidigt in i den här utbildningen att ja, jag valde rätt.

Saken är väl den att det blir bara mer och mer tydligt för var dag som går att ja, jag valde rätt. Den här utbildningen (Gastronomi - kreativ matlagning) är så mycket mer än en matutbildning. Det är en utbildning i tiden där vi får alla hjälpmedel för att lyckas i framtiden på en arbetsmarknad som skriker efter sådana som oss.

Det vill säga vi som är intresserade av mat och dryck och inte är rädda att ta i och jobba hårt.

Så ja, det jag vill säga är väl att jag mår bra. Jag bara känner att jag har hamnat rätt på rätt tid i mitt liv. Det är så skönt att ha jobbat lite, rest lite, levt lite och sett lite innan jag började plugga. Det är så kul att sitta på lektionerna och kunna sätta in det jag lär mig i riktiga situationer som jag har varit med om. Det blir ett annat sätt att lära sig på som är helt underbart.

Nämnde jag att jag har valt rätt?

Visst det är inte überlätt att komma tillbaka in i ett plugg-mindset igen (det var trots allt nästan fem år sedan jag tog studenten) och ibland tryter motivationen (ganska många gånger skulle nog mina klasskamrater säga...) men jag har sååååå kul!

Okej, förstår ni? Jag mår bra och har hur kul som helst! Fler borde få gå på Restauranghögskolan i Umeå, det är min åsikt. Mer gastronomiprogram till folket!

(source)

En känsla

Jag har försökt! Jag lovar!

Men att få ned en resumé om min Åreupplevelse verkar vara ett omöjligt uppdrag.

Ingenting av det jag har klottrat ned är läsbart, nej läsbart är det men inte förståeligt (hmm... vet inte om "förståeligt" är ett ord).

Det enda jag kan ta på som är lätt att förstå är den där känslan. Den där känslan jag får när jag ser på bilder från Åre och tänker på mina underbara vänner jag träffade där uppe.

Känslan är en varm, spridande, tjock glöd djupt där inne i bröstet. Det är Åre.

Kärlek - helt enkelt.

Kärleksmorötterna från Åre

En resumé

Idag är det över två veckor sedan jag sa "hej då" till Åre och alla underbara människor jag mötte där.

När jag satt på tåget bort från denna underbara lilla fjällby hade jag ett enormt sug till att skriva ned allt jag kände just där och då. Och jag gjorde det, ett tag, sedan var jag tvungen att hejda mig då hela jag bara svämmade över av känslor. Jag var så pass fylld av så många känslor att jag inte kunde formulera läsbara meningar längre. En sida fick jag ihop, därefter törstade jag mitt skrivsug med att skriva ned det jag såg. En törst som släcktes snabbt av tristess (jag kan bara skriva om vackra norrländska hus, skog, öppna fält, fjäll och fluffiga moln så pass länge liksom...).

Så jag bestämde mig för att sätta lite tid emellan mig och Åre. För att - förhoppningsvis - tämja alla dessa känslor som flöt runt i min kropp.

Och, ja. Nu efter sisådär 16 dagar känns det inte lika mycket längre. Minnet av de där sista dagarna i det underbara gyllene solskenet har blivit lite mindre rosengyllengulfärgade och lite mer realistiskt färgade.

Eller vem försöker jag lura? Jag så klart! Jag skriver det där för att inte få mig själv att framstå som en romantisk idiot (romantik gör en lätt lite idiotisk). 

Varje bild, varje minne, just nu, översvämmas av den där rosengyllengula färgen. För det var så det var!

Mina sista veckor i Åre var fylld av sol, vänner och glädje. En kombo som blir rosengyllengulfärgad. Jag skyller mycket på solen, för när jag får i mig en stor dos av D-vitamin (speciellt där runt April då våren brukar komma) blir jag som nykär. Allt blir bara fantastiskt, alla människor är fantastiska, vädret är fantastiskt, maten är fantastiskt, musiken är fantastisk, naturen är fantastisk... Ni fattar. Hela jag blir som en romantisk bomb redo att sprängas vid första regnstänk!

Och ärligt talat, på typ 17 dagar har jag inte sett solen (så ni kan väl föreställa er hur jag har känt mig. Tänk: urblåst ballong). En snutt igår och på direkten blev jag sådär "allt är fantastiskt". PÅ DIREKTEN!

Jag vill bara påpeka att mitt kärleksförhållande med solen inte sker hela tiden. Mitt på dagen på sommaren är den inte lika romantisk som mitt på dagen i april/maj. Nej, nej. Jag blir som kärast i solen när den lyser med det där gyllene ljuset. Så det betyder att sommarkvällar och sommarmornar också är tillfällen jag blir sådär "allt är fantastiskt"- kär.

Och det här är inget skämt. ALLA bra minnen som jag fylls av den där överväldigande känslan av "för mycket känslor". Spelas upp i mitt sinne med det där rosengyllengul färgskalan. ALLA. Det är som att alla mina fina minnen har fått ett Instagramfilter.

Och ja, det var väl det jag ville säga inatt. Den där resumén får vi prova igen imorgon.

Avslutningsvis vill jag tillägga att nej. Jag har inte tyckt att livet är piss i två veckor (nu när jag läser tillbaka på texten ser jag att det kan tolkas så). Jag tycker att det har varit väldigt skönt att komma hem. Det är bara det att det känns som att någonting saknas! Troligtvis lite rosengyllengul färg.

God natt!