Hej!
Vet inte vad jag vill säga, men jag har bara ett enormt sug att uttrycka mig i text. Så läs det här med öppna sinnen. Eftersom jag just nu när jag skriver dessa ord inte vet vart texten kommer att bära mig.
I gymnasiet kallade vi det här flödesskrivning, oftast fick vi ett ord som eller en sak eller en mening som vi skulle börja med sedan var det bara att skriva på. Öppna sinnena och låta det flöda. Låta tankarna gå rakt ned i tangenterna. Fastnade vi skulle vi bara upprepa ordet vi fastnade på ett antal gånger till flödet öppnade sig igen.
Efter ett visst antal minuters flöde skulle vi läsa upp det vi skrev. Jag kommer ihåg att efter vårt första flödesskrivning blev jag förvånad att jag var en av de få som skrev i jag-form och direkt från mina egna tankar, upplevelser och åsikter. Många av mina klasskamrater skrev vackra fiktiva texter i sina flöden, jag skrev allt som oftast dagboksinlägg.
Jag har aldrig slutat att flödesskriva. Jag har alltid en textbok och en penna med mig i min väska där jag klottrar ned tankar, känslor (mest känslor) och saker jag ser. Jag skriver alltid med grunden i mig själv, allt är väldigt dagboksbaserat, kanske är det en dagbok. Enda skillnaden är att jag sällan berättar om min dag och jag skriver mer sällan än ofta. Förra året skrev jag varje måndag på väg hem från Matilda och våra Homelandkvällar. Nu skriver jag när jag har lust, när jag känner att jag behöver skriva av mig. När jag känner att jag behöver dokumentera mina tankar.
Den här bloggen är ingen vanlig blogg med dagens outfit eller berättelser om vad jag har gjort under dagen. Den här bloggen innehåller tankar och åsikter som jag bara måste dela med mig. Tankar som så länge har grott inom mig men som nu när jag bor här i Åre fått tid att utvecklas och filosoferats.
Jag tror mycket beror på att jag går extremt mycket här uppe. Jobbar jag går jag ca 10 000 steg om dagen, det är ungefär 40 minuter i friska luften. 20 minuter ned för berget och 20 minuter upp för. Jag njuter av dessa 10 000 steg, jag tackar ofta nej till skjuts eftersom den här promenaden är min och mina tankars promenad. Det är tiden då jag får bearbeta en dröm eller ett möte eller en dag. Mycket av det jag skriver ned dyker upp under denna promenad.
När jag bodde hemma hos mamma och pappa gick jag också väldigt mycket och det var också då jag skrev väldigt mycket. Det var under dessa promenader till och från skolbussen/gymet/jobbet jag kom på berättelser. Filmer.
Konstigt nog har jag aldrig lyckats skriva ned dessa berättelser. Sure, jag har börjat några gånger men jag har aldrig lyckats fortsätta och avsluta. Jag vet ärligt talat inte vad det beror på. Självklart har jag mina teorier. Men jag vet inte säkert. Kanske har det med att jag vill att det alltid ska vara perfekt, kanske har det med att jag inte har hela berättelsen klar när jag sätter mig ned, så jag vet inte vart jag ska börja. Kanske och mest troligt är anledningen till att jag inte kan skriva ned dessa historier är för att jag inte vet varför jag ska göra det. Jag kan inte svara på frågan "Vad vill jag med denna text?". Vill jag att det ska bli en riktig film? Vill jag att det ska bli en riktig bok? Vill jag att någon ska läsa texten och bli berörd?
Det är lätt att skriva här i bloggen för jag vet att det jag skriver skriver jag för både mig själv och för andra. Jag vill dela med mig av mig.
Jag vet varför jag skriver i min skrivbok. Jag skriver för att jag behöver "skriva av mig".
Men att börja skriva på ett manus... ja?
Jag vet att jag inte vill jobba med att skriva. Inte just nu, det är inte det som driver mig. Jag vill jobba med mat.
Jag känner lite så att jag är som dem som säger att de älskar att laga och skapa mat men vill inte jobba med det för då tror de att de kommer att tappa "glöden". Lite så känner jag just nu med mitt skrivande. Fast bara mitt fiktiva skrivande. Jag skulle aldrig tacka nej till att jobba som krönikör men för mig är det en annan sak. Som krönikör skriver man med bas i sig själv. Som fiktiv författare gör man inte det... typ.
Aja, nu har jag fått skriva av mig. Texten tog mig inte dit jag trodde att den skulle ta mig. Jag hade tänkt att jag skulle skriva lite om jazz och vad det gör med mig eller skriva lite om Pocahontas som jag såg om för sjuttioelfte gången. Men det får kanske bli en annan gång.
Här är den jazziga spellistan jag lyssnade på när jag skrev det här :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar